Du somnade förevigt.
Åh, idag är en dålig dag. Känner att allt bara är skit och att jag bara skulle vilja sjunka genom jorden ett tag. Allt jag tänker på just nu är bara mina döda släktingar. Jag grät imorse på grund av detta. Den som jag saknar mest av alla är min farmor, hon är den enda jag minns riktigt. Hon dog i Januari/Februari 2004. Klart att jag inte minns henne helt, jag var bara tre år gammal. Men jag har bilder i huvudet från den tiden hon levde. Hon dog av cancer, jag tror det var i buken. Jag är inte säker. Jag saknar henne grymt mycket. Jag fick aldrig träffa min farfar eller morfar, både dog innan jag föddes. Min morfar dog 1985 och min farfar 1995. Min mormor lever fortfarande, men det är nog inte långt kvar till slutet för henne också. Hon ska fylla 80 år det här året, allt jag hoppas på är att hon ska hinna fylla 80 innan hon somnar in. Jag älskar henne sjukt mycket och hon betyder så mycket för mig. Att växa upp med så mycket död runt omkring mig är hemskt. Nästan alla mina vänner har sina far- och morföräldrar kvar. Det känns så hemskt, med allt detta. Min kusin Tindra är död, min fasters gamla man är död. Min gamla katt Nisse, som jag älskade, är död. Han dog bara fyra dagar efter min födelsedag 2012. Jag grät floder då, han betydde så mycket. Alla som någonsin träffat honom, tyckte han var underbar. Det var han också. Nästan alla som jag någonsin älskat mest, har dött. Varför ska man leva om man ändå ska dö? Äh, nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte gråta. Jag orkar ingenting idag, allting är bara för mycket.
Update: Fick just reda på att det var igår, för nio år sedan, min farmor dött. Herregud, vad jag saknar henne. </3
Kram
- Malou.
